Moa Lidberg från damlaget sammanfattar säsongen 2011/2012 med bland annat äventyret i division 2 och cup i Göteborg.

Säsongen kunde ha börjat bättre.

Enköpings sporthall en fredagskväll i augusti, första träningen för helgens läger med klubben och uppvärmningen pågår för fullt när Anna räddar ett skott och hennes korsband går sönder. Lina Magnusson meddelar att hon ska flytta till Norrtälje och att hon inte kommer spela med oss mer. Elin började spela med Bolton istället. Karolin är fortfarande korsbandsskadad och kan inte heller vara med. Emma skulle plugga på annan ort och kanske kunna vara med och hoppa in om det verkligen skulle behövas. Evve Började studera och jobba extra på helgerna så hon skulle missa väldigt många matcher.

Men vi hoppades på att övriga lagmedlemmar skulle hålla sig starka och friska och kunna genomföra säsongen på ett bra sätt ändå.

Helgen efter åker vi glada i hågen till Göteborg för att spela Kortedala Cup som vi även besökt året innan. Vi blandade och gav resultatmässigt men jag tycker absolut att vi hade en rolig helg, speciellt när några snygga brandmän hälsade på.

Då var det dags för säsongens första match, vår första match i Div 2 och vi skulle möta Skogås, ett lag som var tippat att komma högt upp i serien. Det enda jag kommer ihåg från den matchen är att en av deras spelare tog ett halsgrepp på mig i luften och fick rött kort. Tack för den! Slutresultatet blev iaf 21-17 till Skogås. En helt klart godkänd insats från vår sida i mitt tycke.

Säsongens andra match, hemma mot Motala, bjöd på en spännande och jämn kamp lagen emellan. Sannadal slutade som segrare med 26-24 och vi var hur glada som helst, vi kunde ju faktiskt vinna matcher även i Div 2!

Taggade och glada hade vi framgång på hemmaplan och vann 3 matcher till och spelade 1 oavgjord under hösten. Vi vann mot VästeråsIrsta med 23-22, vi vann mot Stockholmspolisen med 29-18, vi vann mot ÖSK Fram HK med 32-28 och spelade oavgjort mot Vadstena med 23-23.

Vi hade även fått lite nyförvärv och återvändare till laget, Sandra, Emilia, Lina B, Lotten och på slutet Hidde. Däremot tappade vi Stina, Malin och Empan under säsongen.

Efter juluppehållet började det gå lite tyngre, vi spelade inte längre lika bra som vi gjort tidigare, det kändes inte riktigt som att glädjen fanns kvar i laget. Vi förlorade alla matcher utom en efter jul. Vi spelade en oavgjord match mot Järnvägen. Eftersom serien var ganska jämn utöver de 4 topplagen så halkade vi längre och längre ned i tabellen. Vi blev också färre och färre avbytare på matcherna och sista matchen hemma mot Skogås (som inte betydde något) spelade vi utan avbytare. Skogås vann ”bara” med 32-19, så jag tycker ändå att vi gjorde en bra match med tanke på förutsättningarna vi hade.

En snabb summering av vår säsong från mitt perspektiv, en bra höst och en tyvärr alldeles för dålig vår. Det går inte att vinna matcher i Div 2 med 1-2 eller ingen avbytare.

Nu får vi ladda om för att ta oss an sommarserien och Eken Cup.